De' va'nte ja' - Del 2

Det händer ideligen. Folk skyller ifrån sig.
Idag skriver tidningarna om styrelsen i HQ bank, som i går visade prov på den trenden i megaformat. Svart bälte i att skylla ifrån sig.
Man vill inte ta på sig ansvaret för någonting.
Enda gången man hör de orden är annars när en bomb smällt av. ”NN tog på sig ansvaret för sprängattentatet”. Fast just där tycker jag det passar rätt illa. Det är ju inte något ansvar att ta på sig. Det är att erkänna ett brott, oftast mord.
I övrigt verkar ansvar vara oerhört tungt att ta.

Samma sak med hänsyn.
Ibland kan jag avundsjukt beundra personer som med kaxig självsäkerhet, bredaxlat tar sig fram i en trång tunnelbanevagn i jakten på en sittplats. Ve den som hinner före!
Eller tonåringar som med självklarhet slänger sig raklånga i en tresitssoffa inför förvånade medelålders mesar, som förblir stående.
- Vadå, ville ni sitta? Vad väntade ni på? tycks de tänka.
Dom säger inte så mycket, tonåringarna. Blänger mest. Ett oerhört utstuderat blängande som sällan kan misstolkas.

Ja, vad väntar man på?
Ängsligt ser man sig omkring, noga med att inte stå i vägen eller göra något som nån annan kan reta sig på. Är det en generationsfråga? Nej, i alla fall inte helt och hållet.
Konstarten att armbåga sig fram och sko sig finns i alla åldrar. Enda skillnaden är att armbågandet i högre åldrar ofta hänger samman med position. Man skor sig om man har chansen, liksom. Men för att det ska löna sig måste man befinna sig ganska högt upp på samhällsstegen. Vara landshövding eller fackordförande eller koncernchef.
Eller sitta i kommunledningen på västkusten. Funkar också, tills någon som inte får delta i fulfakturerandet blir sur och skvallrar.
Ansvar – vem – jag? Hänsyn – varför då?

Precis som med annat fuskande. Man kör på så länge det funkar.
Går det så går det - GSG.
Har ett rymligt samvete när man deklarerar, köper lite svartjobb, struntar i tv-avgiften eller kör för fort.
Alla som alltid håller sig inom hastighetsbegränsningarna räcker upp handen.
Tack Ulla – du kan ta ner handen nu.
Men alla vi andra.
Vet man att man blir kollad håller man sig till vad som är tillåtet.
Fartkamera – bromsa!
På heder och samvete. I helskotta heller.
Det lönar sig illa att försöka hålla sig till spelreglerna.
Ärlighet varar längst.
Var då?