Upptäckte just att det är typ ett år sedan jag bloggade sist. Tiden går fort när man har roligt. Eller? Den går baske mig lika fort när livet suger kan jag meddela. Nåväl. Nu är det dags igen.
Och på temat livet suger kan jag meddela att de hett efterlängtade veckorna på Teneriffa i november sket sig. Liksom mycket annat som är bokat och avbokat under året. 2025 är inte mitt år, kan jag krasst konstatera. Men snart vänder det. Jag tänker inte ens tänka tanken ”nu kan det i alla fall inte bli värre” för sist jag gjorde det blev min bil stulen. Man får fokusera på det positiva i stället.
Jag fick till exempel en trevlig inbjudan från Journalistförbundets frilansavdelning Mälardalen; ”Frilansar behöver också äta. Särskilt julmiddag ’med jobbet’.” Och det är ju sant. Jobbar man ensam blir det inga firmafester, julbord, julklappar och annat som man som anställd tar för givet. (Och ingen inkomst heller om man inte lyckas ragga uppdrag.) Så det lät ju trevligt. Och man fick ta med sig en kompis också ”som inte ännu blivit medlem” till den facila kostnaden av hundra spänn. Hundra spänn!? Kostar inte ett julbord sisådär tio gånger mer än så? Förklaringen kom längre ner i inbjudan. ”Middagen är vegansk. Vill du dricka alkoholhaltig dryck bör du ta med den själv!”
Alltså. Julmiddag. Vegansk? Inte för att vara grinig och gammeldags, men består inte julmaten huvudsakligen av fisk och kött? Och här snackar vi inte ens vegetariskt utan VEGANSK. Ungefär 2 % av svenskarna är veganer. Så hur kom man på att den här julmiddagen ska vara helt utan några som helst produkter från djurvärlden? Sill, lax, leverpastej, köttbullar, revbensspjäll, Janssons frestelse, rödbetssallad, gubbröra, ägghalvor, ris a la Malta, ischoklad, knäck…
Man får köra som Sunes lillebror Håkan i Sunes jul: Nu skulle det sitta fint med en potatis.
Man motiverar beslutet med (jo, såklart jag frågade) följande: ”Det är både praktiskt och ekonomiskt för oss att ha det veganskt, då kan flera äta samma sak, har vi resonerat. Bredden finns fortfarande där, som ett julbord ska ha.”
Bredden? Som ett julbord ska ha? Tillåt mig småle.
Jag säger som syrran, potatis kan jag äta hemma. Och brysselkål är faktiskt inte så himla gott.
Apropå gott. Det rödgröna styret i Stockholm verkar ha infiltrerats av en alkoholtaliban. Ett seniorboende i stan har serverat likör till torsdagsfikat, men nu är det slut på det roliga. Kommunen har bestämt att denna snyggfika, som har pågått i sex års tid, plötsligt ska behöva serveringstillstånd.
Men för att få ett serveringstillstånd måste köket vara utformat så att man kan servera trerätters-middagar och personalen måste utbildas på samma sätt som restaurangpersonal.
Man undrar varför? Raglar det runt en massa gamlingar och klottrar på husväggar, kastar flaskor mot förbipasserande eller trakasserar andra boende i området? Skulle’nte tro det.
Nej det är bara de styrande som plötsligt har fått för sig att ta väldigt allvarligt på sitt ”hälsofrämjande uppdrag” och säger stolt (!) att de ”måste kunna erbjuda trygga och trevliga mötesplatser”. Och det kan man ju inte om tant Märta 84 får en likör till kaffet på torsdagarna…
Det här med alkoholservering diskuteras lite då och då i kommunfullmäktige där majoritetsstyret har drabbats av extrem nykterhetsiver. Absolut inte kan man servera alkohol på seniorboenden! Möjligen, möjligen kan man göra ett undantag och ”servera en öl till midsommarlunchen”. Annars blir det jättejobbigt för personalen som måste hålla koll på gamlingarnas intag och grad av berusning och ”ta ansvar för att minderåriga inte direkt eller indirekt tar del av serveringen”.
Så då undrar jag; hur ser kommunfullmäktiges egna alkoholvanor ut?
Och hur vanligt är det att minderåriga slinker in på ett seniorboende och snor åt sig ett glas likör?
Fredag idag. Skål på er! Medan man fortfarande får bestämma själv…
