Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 23 september 2011

För mycket begärt?


- Är det ingen j-el som känner ansvar för sitt jobb längre? brukar maken bekymrat undra mellan varven.
Tydligen inte.
I smått som stort skyller folk ifrån sig på både det ena och det andra. Beror det på en allmänt slappare hållning till vad man lovar? Eller beror det på att man vill mer än man klarar av? Att man har dålig koll? Är stressad?

I den lilla världen kan man bli förbannad när hyresavierna är felaktiga och fastighetsägaren har EN enda person anställd som sköter alla kontrakt. Personen är just nu upptagen med hundratals hyreskontrakt för två gigantiska fastigheter på Kungsholmen. Att hon lovat att "ringa senare" verkar hon ha glömt. Och när vi ringer för att påminna henne kopplar hon bort samtalet. Sedan är hon "på sammanträde till kl15 och sen går hon hem". Ser man på.

I den lilla världen kan man också bli förbannad när banken slarvar bort tusentals kronor genom att inte placera om våra pensionspengar när börserna svänger mer än ett rockband. Väljer man att ta saken i egna händer, krånglar banken till det så gudförbannat att vad man än gör, får man obegripliga felmeddelanden. Ringer man hamnar man som nummer 45 i kön. Använder man SEBs tjänst "Lämna ditt telefonnummer här, vi ringer dig inom fem minuter dygnet runt" får man vänta i timmar (närmare bestämt i fyra timmar när detta skrivs...). Och pensionsförsäkringens värde bara sjunker och sjunker och sjunker.

Men det är bara pengar. Världsliga ting.
Värre är det med Sigtuna kommun. Mamman som erkänt att hon dödat sina bägge söner. Sigtuna kommun har nu publicerat en logg för att visa omvärlden att man minsann gjort allting rätt. Det är skrämmande läsning som faktiskt kan göra läsaren illamående. På riktigt illamående. Allt är mammans fel. Hon svarar inte i telefonen, öppnar inte dörren och uppför sig rent allmänt väldigt märkligt. Enligt Sigtuna kommun.
Alltså.
Hur kan man hänga ut en människa på det viset?
En människa som är så totalt desperat och förtvivlad att hon gör något så otänkbart som att döda sina egna barn.
Det är hög tid att länsstyrelsen tar fram stora kvasten och sopar rent i den där kommunen. Rejält rent.
Man får faktiskt inte använda sin hemsida på det viset, hänga ut en människa för att försöka rädda sitt eget skinn.

Själv fick jag duktigt på skallen när jag skrev "herr von Nånting från Bredbandsbolaget" och kritiserade en mycket illa skött kundrelation för en dryg månad sedan. Jag ska inte orda mer om det.
Men på skallen fick jag, med orden:
"Det spelar ingen roll för mig vad han sa, eller vad Bredbandsbolaget har gjort, jag kan verkligen inte förstå varför du väljer att skriva så nedlåtande om en ung enskild killes efternamn i ett så öppet forum som din blogg. Det är namnet, i ditt forum. Jag blev arg över det där uttrycket, ”Herr von Nånting”, det berörde mig personligen."
Ord och inga visor.
Där fick jag.
Liksom.

Men, som kloka väninnan sa; Är han ansiktet utåt som sköter kundrelationerna får han tåla kritik, gör han inte det får han byta jobb eller ta en tjänst där han slipper ringa till folk och servera floskler.
Dessutom kan jag aldrig tänka mig att han heter von Nånting. Det var bara något jag skrev eftersom jag inte ville publicera namnet. Det är en princip jag har. Skälla kan jag, men jag skiljer alltid på funktion och person.
Och uppenbarligen är det för mycket begärt att folk ska göra det dom tar betalt för.
Att jag aldrig lär mig.

Nyheterna i dag.
En sak förvånar mig mer än andra. Hur kommer det sig att pressen gör så stort nummer av mannen som avrättades i USA i går, medan avrättningen av en minderårig i Iran fått passera i princip obemärkt?

I övrigt hade den digra tidningsskörden inte mycket att bjuda på.
Största nyheten verkar vara att Maria Montazami nästan inte har några tofsar kvar alls i sitt hem. Nämen!
Dawit Isaak - det är oerhört tröttsamt.
Ola Lindholm - låt honom vara nu.
Saab - say no more.
Börsras, börskrascher, börskollaps - bla bla bla.
Och sen alla som blir chockade av "nyheten" att läkare får pröjs av läkemedelsbranschen.
Hur blåögd får man bli?
Liksom.

Nu ska jag hålla truten.
I alla fall över helgen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.