PK

Det tog ett tag innan jag fattade vad ”pk” står för. Har många gånger läst kommentaren ”detta är inte helt pk, men…”. Jo, Politiskt Korrekt. Man får inte säga något som kan anas vara nedlåtande mot någon minoritet, inte ens vara ironisk. Det kan misstolkas. Om man inte kallar det för konst förstås, då kommer man undan med precis vad som helst.

Jag har noterat en rad förekomster som verkar anses helt pk, i alla fall för tillfället.

Att sjuksköterskor ska ha högre lön. Har inget emot att folk ska ha betalt efter förtjänst, men är det någon enda människa som vet vad de egentligen tjänar? Pratade häromdagen med en barnmorska som just fått jobb på KS i Solna. Månadslön 39.000. Tycker inte det är så pjåkigt. En som har sämre betalt jobbar på Akademiska i Uppsala. Hon har 32.000 i månaden. Och då snackar vi grundlön. Sen tillkommer såklart ob och andra tillägg. 

Att lärare ska ha högre lön. Så kallade första-lärare får nu omkring 45.000 i månaden. Möjligt att det är relevant. Jag har ingen aning. Blir man en bättre lärare med några tusenlappar mer i plånkan? Får större pondus? Agerar tryggare ledare? Får mer tid över till stökiga elever? Det hojtas också om att svenska barn behöver fler lärare i sina klassrum. Svenska elever ger upp snabbare, visade Pisa-undersökningen bland annat. Varför pekar ingen på föräldrarna? Hur är barnen uppfostrade när de pratar i mun på varandra, springer runt i klassrummet, kastar saker och ger blanka fan i vad lärarna säger? Eller bränner sina kamrater med strykjärn…

Och igen - vet någon vad en lärare tjänar? Och för att få en relevant jämförelse med andra yrkesgrupper bör man även räkna in alla semesterveckor.

Apropå semester förresten. Offentliganställda brukar gnälla över sina taskiga villkor jämfört med näringslivet. Tyvärr ser man då bara det som råkar vara bättre, sådant man vill vara avundsjuk på. Att offentliganställda har en satans massa mer semester pratas det tyst om. Detsamma gäller pensionsförmånerna.

Att tänka miljövänligt och köpa ekologiskt och närodlat. Man ska i alla fall tycka så offentligt. Sen smygs ändå den skitbilliga danska fläskfilén ner i kundvagnen på Ica. Tillsammans med de influgna, smaklösa jordgubbarna. Och sen flyger man till Thailand på påsklovet. Jojo.

Att anse att barn är en allmän rättighet. Alla ska få insemineras eller adoptera hursomhelst, närsomhelst och helst också på skattebetalarnas bekostnad. Barn är en gåva, lyckliga de som får barn (inte ”skaffar” – får!) och man önskar att alla barn får känna sig välkomna, önskade och respekterade.

Men allra mest pk just nu är det att gilla tiggare. Varenda tidning har snyftreportage om framförallt rumänska romer. Varenda tv-kanal intervjuar aktivister som bistår med byggmaterial och glåpord mot polis och kommunanställda.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att de här människorna har det rent överjävligt hemma i Rumänien. Att de nästan både fryser och svälter ihjäl (nåja, någon särskilt mager tiggare har jag faktiskt inte sett om jag ska vara krasst uppriktig) och i princip är desperata för att få ihop tillräckligt för att överleva. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas, bortskämd som jag är med både bostad, arbete och mat på bordet.

Men.

Rumänien är med i EU (hur nu det gick till?) och borde då rimligtvis kunna be EU om hjälp att ta hand om sina medborgare, om nu inte landet självt kan se till att ge människor ett drägligt liv. Rumäniens ambassadör skrev en debattartikel på ämnet i DN för några veckor sedan. I mina ögon både klokt och genomtänkt. Men icke då – den blev genast utdömd av en hel klase förstå-sig-påare som rasistisk, bland annat.

Att dessa människor slår läger i skogsområden runt Stockholm är en sanitär olägenhet. Eller blir det i alla fall efter några veckor. Saneringen efter avhysning kostar kommunerna hundratusentals kronor. Är det verkligen vettigt att använda våra skattemedel till sånt? Samtidigt som kommunen kör bort tiggarna från dessa läger, erbjuds de gratis bussresa hem till Rumänien. Majoriteten av dem nappar på erbjudandet. Har de tur får de med sig några tusen kronor hem, några stora kassar med begagnade kläder och givetvis inställningen att det är värt att komma tillbaka. Troligen tipsar de sina grannar därhemma om hur det funkar i Sverige.

Det är förbjudet att tigga i Rumänien. I Sverige kan man skrapa ihop tillräckligt mycket för att bygga ett enklare hus när man kommer hem.

Bygger man något i Rumänien utan tillstånd, kommer en bulldozer och river stället. Bums. Utan att erbjuda vare sig någon ersättning, transport eller nytt boende.

Eftersom ingen i Stockholm boende kan ha undgått att notera att dessa tiggare ökar i antal för varje vecka, är de ett ständigt återkommande samtalsämne. Ingen jag har pratat med, verkligen INGEN, tycker att det är okej. Vare sig tiggandet eller bosättningarna. Tvärtom, faktiskt. Man blir illa berörd, förbannad, irriterad och en massa annat negativt av olika anledningar. Ingen jag känner ger dem heller några pengar. Däremot skänker alla jag känner pengar till alla möjliga hjälporganisationer, så givmildheten är det inget fel på. Men att lägga en tia i varje framsträckt mugg man passerar på stan, hjälper faktiskt inte ett dugg. Inte i det långa loppet. Det känns som att medierna inte riktigt speglar verkligheten? Eller avviker alla jag pratar med från normen?

Och som en utländsk gäst vi hade sa ”Men, jag trodde Sverige var ett rikt land?! Jag har aldrig sett så många tiggare någon annanstans!”. Hur många turister fattar att det inte är svenskar som tigger? Inte för att det spelar så särskilt stor roll, men det känns inte helt okej att vi som nation får en stämpel på oss att vi inte tar hand om dem som har det sämst ställt. En stämpel som rätteligen borde sitta på tiggarnas hemland.

Nu stack jag ut hakan ordentligt. Och var allt annat än pk. Men dom-som-bestämmer måste faktiskt hitta en lösning så de här människorna slipper åka som jo-joar för att klara uppehället.

Slutligen. Som grädde på moset en hyfsat stressig och irriterande dag.

Vid kontroll av badrumsrenoveringen hemma kunde vi konstatera att kakelsnubben HAR KAKLAT FEL.

Förvånad? Inte särskilt.

Förbannad? JA! Väldigt milt uttryckt.

Kvalitetsbygg AB i Åkersberga kommer att få sina fiskar varma i morgon.

Väldigt milt uttryckt.