Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 28 mars 2014

Jag - ett brottsoffer


En schweizerost? Nej, proffsens uppfattning om en korrekt monterad duschvägg...

Visserligen är hela stambyteshistorien skött på ett näst intill kriminellt uselt sätt, men så illa är det väl ändå inte? Nej då. Förvisso upptäckte vi i går kväll att väggarna till duschhörnan var felmonterade, hur man nu kan misslyckas med det. Å andra sidan har vi oräkneliga gånger sagt till varandra ”Hur FA-AN kan man missa något sånt?”. Vi har inte fått något svar på det. Lär aldrig få heller.

Hur noggrann kan man behöva vara? Liksom.
Det räcker inte med ett flertal möten.
Med ett stort antal mejl fram och tillbaka.
Byggbasens egna bilder.
Våra bilder.
Skrivna instruktioner.
Välskrivna avtal.
Monteringsanvisningar.
Det har blivit j-ligt fel ändå. Men det är klart, hantverkare som inte vet skillnaden mellan en ritning och en monteringsanvisning kanske man inte kan förvänta sig något proffsjobb av? Klockan fyra i eftermiddag ska allt vara klart, monterat och städat samt i full funktion. Tillåt mig tvivla.
På onsdag är det besiktning. Ansvarig på Kvalitetsbygg har lagt en lapp i lådan om det. Informationen avslutas med
”Som lägenhetsinnehavare kan man alltid komma med åsikter om utförandet är som förväntat eller ej, men det är alltid besiktningsmannen som avgör om det är godkänt eller ej!
Komma med åsikter?
Moi?
You bet!

Efter några ganska upprörda telefonsamtal i morse insåg jag till slut det lönlösa i den typen av kontakt och åkte hem i stället. Sista utvägen liksom. Hålla killarna i handen och PEKA. Jag tror det kommer att funka nu. Eller hoppas i alla fall.
På vägen ut mötte jag en av målarna. Han undrade vad jag tyckte om tapeterna på toan.
Jättesnygga, sa jag, det är ju vi som har valt dem.
Jo men tapetseringen, vad tycker du om den?
Frågar man får man räkna med ett svar man kanske inte vill ha, har jag lärt mig.
Mjo, sa jag, på den ena väggen tycker jag att tapeterna sitter snett och fondväggen är snett skuren i båda hörnen.
Insåg raskt att det var dumt sagt och fick ett fräsande ”Det går inte att sätta tapeterna på något annat sätt”.
Nä nä, det är du som är proffset tänkte jag, väl medveten om att vi skulle ha gjort det mycket bättre själva.
Suck.

Eftersom det var bråttom att komma upp i lägenheten parkerade jag på gatan utanför. Trots den hyrda p-platsen har vi löst boendeparkering för två månader (sexhundra spänn) eftersom vi under större delen av detta år har varit ett kringflackande par. När jag kom tillbaka ungefär 45 minuter senare, upptäckte jag att någon gjort en lång repa längs bilens förarsida. Från bakdäcket, över båda dörrarna och fram till främre hjulhuset. Bussigt. Bilen framför var oskadd, men bilen framför den hade liknande skador längs sidan. Kollade reg-numret och fann att bilen tillhör en av våra grannar. Vilken märklig tillfällighet. Ingen av de andra bilarna på gatan hade liknande repor.
Samtal till försäkringsbolaget.
Samtal till verkstan för skadebesiktning.
Samtal till polisen.
- Finns det någon känd hotbild mot dig?
- Haha, skrattade jag, det ska väl vara ett gäng förbannade hantverkare då i så fall.
- Känner de till vilken bil du kör?
- Nä men alltså jag skämtade.

Såna skämt uppskattas inte av farbror polisen som i sträng ton berättade att man ska ta alla hot, även den minsta lilla aning, på fullaste allvar. Det är ju valår i år.
Öh?
Och sen frågade farbror polisen om jag hade några skadeståndsanspråk.
Ja tack, sa jag. Självrisken är på tretusen spänn. Trots att det inte är mitt fel.
Jaha, sa polisen och undrade sen om jag ville ha kontakt med brottsofferjouren eller om jag kunde ta mig igenom detta på egen hand.
Det var ju snällt att fråga, men vad fasen det är en BIL vi pratar om. Visserligen en väldigt bra bil som för två dagar sedan gick igenom besiktningen utan anmärkning, men något direkt trauma kan jag inte påstå att jag upplever av att kärran blivit repad.
Nej tack, sa jag. Och försökte hålla mig för skratt.

Och visst, släppa och gå vidare, som jag skrev i går. Klart jag gör. Det här är inget att gå och älta. Men jag tänker vara väldigt förbannad ett tag först.
Och dricka oanständiga mängder vin i kväll.
Nä, jag bara skojade.
Om vinet alltså. Förbannad tänker jag vara ett tag. 



2 kommentarer:

  1. Puh vad trött man blir. :(

    Samma sak med tryckerier - kan de göra fel så kommer de att göra fel. Lägg sen till några extra fel som man inte hade räknat med. I såna här branscher finns bara en sak att göra och det är att gå på rekommendationer. Ta de allra bästa som någon annan haft tur med (vet att ni inte kunde det i det här fallet). Sedan får man kanske betala lite mer men det är det alltid värt.



    SvaraRadera
  2. Nä, i det här fallet var vi helt i händerna på föreningen. Som "har barn ihop" med entreprenören. Surprise... Inte.

    SvaraRadera

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.