Mera svammel

 

Dags att boka julbord?

I dag ska jag inte ägna en enda tanke åt den svenska politiken. Allt sånt svammel står mig upp i halsen. Inte ens pressen orkar reflektera så mycket längre, till och med så S måste kalla sina interna möten för ”hemliga” för att möjligen få någon halvtrött kvällstidningsmurvel att höja på ögonbrynen.

Läste nånstans på nätet en krönika om föräldraansvar. Det var fanimej på tiden att någon (mer än jag) vågar påstå att problemen i skolan inte bara är skolans ansvar. Om ungarna inte kan uppföra sig när de börjar skolan, som till exempel att inte prata i munnen på andra, ta ett nej eller att sitta still och inte störa andra är det väl mer bristande uppfostran? Lärarna borde få ägna sin tid åt pedagogik och inte åt barnuppfostran. Skribenten menade också att nu snackar vi inte curling, nu är det dörrmatteföräldrar. Det var ett roligt ord. Mindre roligt fenomen dock.

På lite samma tema var dagens recension av en ny dansk bok ”Det man inte vet” om att livet går ut på att passa in. Om ”ett förlamande trygghetsbehov som förvandlar starka, glada kvinnor till curlande mähän”. Kan det måhända vara vårt trygghetsknarkande som gör att föräldrar, chefer, kolleger – medmänniskor så konflikträdda? Så skraja att säga sin mening att man i stället ägnar sig åt curling av maken, barnen, de anställda, chefen, föräldrarna… och så vidare. Allt ska vara så lagom och konfliktfritt mesigt att ingen snart ens orkar knyta näven i byxfickan? Hemska tanke.

Att en massa kändisar vrider ut och in på sin uppväxt i bokform, i intervjuer och i sommarprat börjar bli vardagsmat. Har man ingen trasig barndom räknas man inte. Liksom. Nu är det två medberoende journalister, tillika kändisar, som gör tv-serie om att ha en alkis i familjen. Vad är det för mening med det? En önskan att bli tyckt synd om? En ursäkt för att själv bete sig illa? Jo men du vet hon har haft det så jobbigt hela livet så vi måste faktiskt låta henne vara ett pain-in-the-ass. Eller vad?

Apropå hemsk barndom. Läser i Kvällsposten om åttaåriga Yara som mördades tidigare i år. De två släktingarna som hade hand om henne är åtalade. Pappan, som såklart är fullständigt uppriven över förlusten av sin dotter, skyller på Sverige. Det är Sveriges fel att flickan är död. Alla hade sagt till honom att Sverige är ett bra land för barn. Det är det säkert också på många sätt. Särskilt i jämförelse med länder i krig. Men alltså, släktingarna som pappan skickade sina barn till? Var det inte ganska avgörande att flickan skickades just till dem? Flickan har utsatts för kraftigt våld, troligen blivit slagen med en brödkavel. Hur är man funtad om man kan utsätta en åttaåring för något så grymt?

Expressen skriver om en 21-åring som skaffat sig ett tredje bröst. Hon vill vara avtändande, säger hon som förklaring till ingreppet. Alltså, det hade väl räckt om hon slutat duscha och låtit håret under armarna växa? Det hade antagligen varit avtändande nog. Mindre smärtsamt. Och mindre permanent – hon hade kunnat återställa ordningen när hon tröttnat på den avtändande approachen. Men då hade hon förstås inte blivit världskändis. Tänkte’nte på det.

Samma kvällsblaska skriver att Jessica Almenäs är i ett infekterat pengabråk med sin revisor. Som vanligt när man krafsar lite bakom rubriken är fallet antagligen inte så himla konstigt. Revisorn har skickat fakturor för saker som verkar orimliga. Almenäs har bestridit fakturorna, som det heter, och vägrat betala. Revisorn tycker i och för sig inte att hennes invändningar är felaktiga men att hon protesterat för sent. Så nu har han stämt henne. Jösses.

Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra skriver att mer än 40 000 människor hotas av vräkning i Sverige. Och så har man kartlagt ”landets värsta hyresvärdar”. Men alltså, vanligaste skälen till att någon blir vräkt är att man missköter sin lägenhet grovt, att man bedriver kriminell verksamhet i lägenheten eller att man bor någon annanstans. På fjärde plats kommer försenad hyresinbetalning.

Alltså. Jag fattar inte. Hur kan man betraktas som ”värsta hyresvärd” om man vill att folk sköter den bostad jag hyr ut? Om man vill att ens hyresgäster inte dealar knark, gömmer stöldgods eller driver bordell i ens hus? Om man helst ser att den som hyr bostaden faktiskt också bor i den och inte hyr ut den till någon annan? Och om man dessutom faktiskt vill ha betalt för att man upplåter en bostad?

Tycker att det låter som ganska rimliga krav.

Det tycker tydligen inte Hem & Hyra som skriver att sånt kan faktiskt få folk att ta livet av sig. Tillåt mig tvivla. Det ligger nog andra, betydligt djupare problem bakom så dramatiska reaktioner.

Men alltså. Visserligen smällde det till och blev kallt i går. Men uppslag efter uppslag i tidningen med annonser för julbord. Nu? Vi fikade ute i förrgår. Har inte ens tagit fram läderstövlarna. Ännu mindre börjat tänka på julen. Hört talas om mindfullness? Någon?

Hasse Wallman, Sveriges stora nöjesprofil, är död. Han avled i sviterna efter de skador han fick vid en ridolycka i fredags. Undrar när det kommer att införas en övre åldersgräns för att rida? Eller andra restriktioner för pensionärer som vill ägna sig åt ridsport?

Hasse Wallman har betytt oerhört mycket för svenskt nöjesliv.

Och det är alltid sorgligt när människor inte får leva färdigt sina liv.

Man kan inte ens trösta de anhöriga med att han fick leva längre än medellivslängden (för män i Sverige 80,1 år). Jo, jag har hört folk komma med sådana kommentarer i sitt så kallade deltagande. På riktigt.

Svammel.

Helt enkelt.

Att välja sina ord

Så här såg badrummet ut när vi flyttade in

Vi har sagt upp lägenheten. I går kom en bekräftelse på uppsägningen, tillsammans med långa instruktioner om vad som nu gäller. Bland annat: "Besiktning av lägenheten kommer att genomföras den 7 december mellan klockan 11 och 12."
Se där ja.
Visserligen har det varit glasklart länge att man inte har några som helst rättigheter som hyresgäst, men där gick väl ändå gränsen. Ringde och sa att det inte alls kommer att genomföras någon besiktning den dagen och att den ansvarige tjänstemannen är välkommen att höra av sig om en alternativ tid. Den ansvarige tjänstemannen är av de tröttare slaget så det ska bli spännande att följa fortsättningen.

Så här såg köket ut

I brevet stod också att vi är skyldiga att återställa lägenheten i det skick den var när vi flyttade in.
Dom måste skämta! Sa vi högt till varandra.
Som vi har jobbat och slitit för att få lägenheten i toppskick.
Ska vi riva upp trägolven som verkligen inte var gratis?
Riva det nya kaklet? Hur 17 ska vi få tag i gammalt trasigt kakel? Och klistermärkena sen? Finns det någon som har ett gäng Expressengetingar att skänka oss?
Stöka till? Riva sönder tapeterna?
Hälla ut lim på plastgolven?
Byta till skitäckliga bänkskivor?
Och hur vi ska få till en vattenskada i badrummet vete fåglarne.
Alltså. Det verkar faktiskt inte riktigt klokt.
Hur tänkte dom där egentligen?
Vi har mejlat och frågat hur mycket jobb vi ska lägga ner på att återställa lägenheten i det skick den var för sju år sedan. Fortsättning följer. Kanske. Det är samme trötte tjänsteman som ska besvara de frågorna...

Så här ser köket ut nu

Vikten av att tänka sig för innan man öppnar truten.
Och där kom jag osökt in på Håkan Juholt.
DN räknade i veckan upp inte mindre än tretton tillfällen när han faktiskt stått och blåljugit.
I dag skriver en tvättäkta partikamrat på DN Debatt att Håkan "ibland varit vårdslös med formuleringar". Vårdslös med formuleringar. Ibland.
Måste vara årets understatement, på ren svenska.

Den norske terroristen lider av paranoid schizofreni, meddelades det i går.
Det sades också att han inte vet om att han är sjuk. Nä, det ingår väl i sjukdomsbilden såvitt jag vet. Och alltså, helt frisk kan han ju inte vara, det kan en amatörpsykolog räkna ut med röven. Men är inte en så svår sjukdom typ jättesvår att hålla hemlig?
Nån i hans omgivning borde väl ha märkt något?
Mamman.
Arbetskamraterna.
NÅGON enda j-el.
Va?

Osunt positiv

Läser just nu boken "Gilla läget - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" av Barbara Ehrenreich. Det känns så otroligt befriande att upptäcka att det finns fler än jag som blir kräkfärdig på alla flåshurtiga gåpåare. Blir man allvarligt sjuk, måste man faktiskt få vara både ledsen och arg men nähädå - man ska se det som en chans att tänka om, se livet från den ljusare sidan och nästan vara tacksam att man står och stirrar döden i nyllet.
Som om alla som dör i förtid får skylla sig själva, liksom.
Är man positiv håller man sig frisk.
I helvete heller.
Man kan faktiskt misstänka att sjukvården hittat på det där med positivt tänkande som en läkande faktor bara för att man ska bli lättare att hantera.
Det är ju så himla jobbigt med människor som är ledsna, deprimerade och upprörda. För att inte tala om dom som är gnälliga.

Apropå gnälliga. Landets hyresgäster säger att dom fryser häcken av sig den här vintern. Värst är det för unga kvinnor i storstäderna. Jag vet varför. Dom är för magra. Om dom la på sig några kilo skulle dom inte frysa så dant.

Problem med tågen igen. Men alltså, varför skrivs det ingenting om alla förseningar i inrikesflyget? Finns knappt en enda kärra som lyft i tid de senaste veckorna. Har flygbolagen mutat alla journalister?

Stockholms stad satsar ett antal miljoner på att julpynta fler gator och räknar med ännu fler miljoner från sponsorer. Alltså, var det inte så sent som i går som alla hushåll uppmanades att dra ner på adventsstjärnor, ljusslingor och annat? Föregå med gott exempel verkar vara en utdöd konstform.

Hajarna i Egypten måste ha lockats till stränderna, säger experter. Någon har lagt ut bete. Ganska genial terror, faktiskt. Bättre än självmordsbombare som ju går att identifiera. Att skrämma skiten ur turister med hjälp av hajar är antagligen effektivare.

Ung och bortskämd i går. Värsta dumskallen är faktiskt pappan till bruden som är som en karikatyr på dum blondin. "Hela högstadiet läste pappa alla mina läxor och sen berättade han vad dom handlade om. Det var jättebra." HJÄLP! Och pappans förklaring var att han inte vill vara en pappa som dottern skulle vara rädd för. Alltså allvarligt, jag blir skiträdd när jag ser den där pappan i rutan. Hoppas han inte har några fler barn.

Expressen: Antirynkkräm fungerar inte. NÄHÄ!?
Är det någon som har trott det?

Och i Aftonbladet är någon upprörd för att 10-åringen han lånat ut sin iPhone till, lyckades köpa saker för 700 spänn i ett spel. Att man är pantad och inte kollar upp att datatrafiken är avstängd när man lånar ut telefonen till ett barn må väl vara hänt. Men hur dum är man om man berättar om det i tidningen...

Vårfint

Kan man göra annat än bara älska våren?
Ja, frånsett allt pollen, alla supergiftiga myggor och tjällossningen. Men annars.
Vårstädning på gator och gångvägar. Braslukt, lövräfsning och de första snödropparna. Alla påtar och pyntar, från minsta balkonglåda till största trädgård. Påskliljor, penséer och primula (heter det primulor i plural? Säg det fort den som kan; primulor i plural, några gånger i rad.)

Överallt full aktivitet med vårstädning.
Med ett undantag. Gården där vi bor.
Hyresvärden ligger troligtvis fortfarande i ide. Eller ägnar sig åt något mer angeläget än sina hyresgäster. Här ligger gruset fortfarande i drivor över hela torget. Blandat med tusentals fimpar (kroggästerna går ut på torget och röker och här finns inga askkoppar). Vissen ljung prunkar i några vilsna plastkrukor. Helt död lavendel trängs med gamla eklöv (hur kom dom dit?) i något som en gång föreställde rabatter. Här och där tofsar av oklippt fjolårsgräs. Vårstämning.

Det charmiga intrycket förstärks av att ett hus nu är helt tömt på hyresgäster. Där fanns polisstation, japansk restaurang, apotek, PROs samlingslokal och en antikaffär förut. Huset ska rivas, någon gång i framtiden när konjunkturen vänder sägs det. Då ska här byggas skyskrapor också. Sjutton våningar, två hus, mitt framför vårt vardagsrum. Och ett utanför sovrummet. I väntan på att sätta igång bygget gör man, ja just det, ingenting. Det är ingen idé, säger man.

Funderar på att ockupera de ödelagda plastpottorna med några penséer. I ren protest.