Ordning och reda

Lotta - lagom bråkig enligt mig.

Jag vet, jag är tröttsamt noga med ordning och reda. Det är väl därför jag aldrig gillat Pippi Långstrump. Ta tårta före alla andra, muta till sig kompisar med godis, ha skorna i sängen, strunta i skolan, vara uppkäftig… nä, det där var inget som gick hem hos mig. Har man regler så följer man dem. Lite civil olydnad kan jag gå med på, liksom en liten vit lögn men där går gränsen. Är det något jag är stenhård med så är det att man håller vad man lovar. Och att man aldrig ljuger.

Det känns som att dagens politiker hade behövt bli uppfostrade av min mamma…

Löfven, till exempel, som från den dag han blev statsminister har lovat att ”ta ansvar” och bringa ”ordning och reda” i Sverige efter åtta års vanstyre med Alliansen. Vad hände med bostadspolitiken? Med integrationen? Med arbetslösheten? Med vård, skola och omsorg. Han står fortfarande och orerar om ”detta är oacceptabelt” och ser barsk ut. Alla håller med såklart. Det är oacceptabelt långa vårdköer, oacceptabelt låg andel uppklarade brott, oacceptabelt jag-vet-inte-vad. Javisst. Men några konkreta förslag eller någon handling har man inte sett till. Däremot har han och partiet bytt åsikt några gånger. Från att ha pekat finger åt både mitten och höger och viftat med rasistkortet, till att snart sagt varenda sosse låter som en SD-politiker.

Men mest obegriplig är väl ändå Annie Lööf? Som stenhårt kritiserar S lagförslag att ge 9000 ensamkommande rättslig särbehandling. Hon beskrev förslaget som ”ett haveri” och höll med Lagrådets syn att ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Läs gärna den meningen en gång till. Från landets mest kvalificerade jurister. ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Och i nästa andetag meddelar Lööf att man kommer att rösta ja till förslaget som partiet dömt ut som ”ett haveri”. Hur ska man ha det? Liksom.

Kanske är det så att de här männen har skyddsskäl? Kanske ska man ompröva sin inställning om läget i Afghanistan? (Men jag undrar fortfarande varför det är nästan bara män som upplever att det är farligt där.) Men då är det väl i den änden man ska börja? Ändra på regelverket för vad som utgör skyddsskäl? Inte vika sig för den massiva lobbyverksamhet som Löfven & co sa sig inte ta intryck av. ”Vi kommer inte att ändra inställning hur mycket ni än demonstrerar och hungerstrejkar” lät det på Medborgarplatsen. Eller hur.

Man vet fanimej inte från ena dan till den andra vad partierna vill. Nu säger de emot sig själva vid ett och samma tillfälle, till och med. Förut har det åtminstone gått några dagar innan de vänt kapporna. De enda som är någorlunda tydliga med vad de vill är partierna i ytterkanterna, V och SD.  Inget av dem tilltalar mig.

Det vore sympatiskt om politikerna kunde sätta sig och försöka få helhetsgrepp på de stora och viktiga frågorna. De som är viktiga för oss vanliga dödliga. Inte de som är viktiga för respektive parti och partiledares popularitet.

Integrationen: De som bedöms ha skyddsskäl ska givetvis få stanna. De som bedöms inte ha giltiga skäl att vara i landet får åka hem bums. Bort med alla gråzoner och så kallade ”papperslösa” (vad är det för himla omskrivning?). Se till att de som kommer hit får lära sig svenska språket, svensk lagstiftning, samhällskunskap och svensk historia. Inte för att tvinga alla att ”bli svenskar” utan för att det inte ska råda några tvivel om vad som gäller här. Och framför allt mer resurser till Migrationsverket så folk inte måste vänta i åratal på besked.

Vården: Skrota landstingen. Tillåt inte vårdpersonal från bemanningsföretag. Återanställ läkarsekreterare så vårdande personal kan ägna sig åt vård och omvårdnad. Sverige har flest läkare per person, men kortast tid med läkaren, vid en internationell jämförelse. Jomenvisst. Vårdcentralerna får ersättning efter antalet personer de klämt in per läkare. Det är därför man nästan alltid ordineras ”avvakta en vecka och återkom”. Återinför sjukvårdsbiträden (jättebra ingångsjobb för folk som inte är så himla bra på svenska t ex) och nattsköterskor. Det är helt sjukt att sjuksköterskor ska jobba tre-skift, inte minst av hälsoskäl.

Skolan: Jag kan för lite om skolan för att ha någon egentlig uppfattning, men en grundtanke borde väl ändå vara att de lärare man anställer ska kunna ämnet de ska undervisa i? Det lär finnas språklärare som inte kan ett ord av det språk de ska lära ut. Man kör youtube-videor och annat på lektionerna. Om jag var förälder skulle jag bli vansinnig.

Bostadsmarknaden: Det kommer inte gå att bygga bort bostadsbristen. Det måste till rotation på marknaden. Reavinstskatten gör att folk sitter kvar i sina för stora bostäder i stället för att byta till mindre. Ska man byta ner sig ska man åtminstone ha något för besväret. Liksom. Som det är nu blir kostnaden densamma om man flyttar från en fyra till en trea i samma område och då kan man förstå att folk ”sitter still i båten”. För att finansiera sänkt reavinstskatt kan man slopa ränteavdragen. Det är faktiskt helt sjukt att staten ska vara med och betala folks bolån. Särskilt som de största vinnarna på detta system är de som har lånat mest pengar. Att inte V skriker sig hesa om det?

Någonting som slår mig varje valrörelse; alla verkar vilja samma sak. Bättre vård, skola och omsorg. Ökad trygghet och helt enkelt ett bättre liv för alla; barn, ungdomar, medelålders och gamlingar, djur, natur och miljö. Om alla nu vill allt detta, varför blir det aldrig så?

”Principlösheten är snart den enda princip som återstår” skrev Expressen i går.

Är väldigt benägen att hålla med.

Och som jag plötsligt öppnade min blogg i telefonen begrep jag var ett par läsare påpekat - det är skitsvårt med den mörka bakgrunden. Bättre så här?