Eld och lågor

Det kan knappast ha undgått någon att jag funderar mycket över språket. Det är därför det tar ganska lång tid för mig att läsa en bok. Hänger upp mig på dåliga formuleringar och stakar mig på stavfel. Och tänker ut hur jag själv skulle skrivit. Sån är jag. Strax nordväst om oss pågår just nu rena kravaller. Upploppen i Husby kallas det i pressen. Bilderna på bilar som brinner fick mig att undra hur uttrycket eld och lågor kom till. Det säger man ju när man är väldigt upprymd, entusiastisk och positiv. Inte direkt några känslor som bubblade upp i mig i alla fall.

Fullständigt meningslös vandalisering som ett 40-tal ungdomar ägnar sig åt. Inte nog med att de tänder eld på en massa bilar (och en färdtjänstbuss), de stjäl brandslangarna och kastar sten på både polis och brandkår. Sådana tilltag lär inte locka några nya företag till området. Inte några nya hyresgäster heller. Och de boende gnölar över att de inte får någon hjälp av polisen. Hjälp med vad? Uppfostra slynglarna lär vara för sent. Dessutom, hur ska ett par snutar kunna göra en meningsfull insats om en hel mobb kastar sten på dem? Nu har dumheterna spridit sig till Fittja, söder om stan som ett slags sympatiåtgärd. Sympati för vad? Bränna upp grannens bil? Konstruktivt. Not.

Jag känner en hel del människor som jobbar med ungdomar i utsatta områden. En av orsakerna till att de varken vill plugga eller jobba är att de saknar vuxna förebilder. Många av föräldrarna kan inte svenska, saknar arbete och sitter på torget och tuggar kat. Om man redan i unga år får lära sig att pengar hämtar man hos Soc, oavsett om det är för att betala tandläkaren eller köpa möbler, är det kanske inte så konstigt att man har svårt med motivationen. Skolan blir jobbig och den som behöver extra stöd kan inte få det eftersom man dragit in all sådan personal. Och hemma kan ingen hjälpa en med läxorna. Har man redan i lågstadiet halkat efter minskar möjligheterna att kunna försörja sig. Man bor kvar hemma där det oftast är väldigt trångbott; får man inget jobb får man heller ingen bostad. Man får förresten ingen bostad även om man har fast jobb. Inte ens efter åtta år i bostadskön…

Men ändå.

Varför kastar man sten på polisen? Och varför ger sig sex man på en ensam snut?

Apropå polisen.

Jag mejlade polisen i Solna eftersom det är rena vilda västern på Ankdammsgatan. Den öppnades igen för genomfartstrafik när man proppade igen en massa andra vägar runt omkring i förhoppningen att det skulle underlätta för bilisterna. Det har det kanske gjort, men det är rent livsfarligt för alla andra. Längs gatan finns flera dagis, fritids och en ganska stor skola. Hastigheten är begränsad till 30 km/h och på två ställen finns någon mesig typ av farthinder, antagligen för att busschaufförerna inte ska gnälla. Här finns ett trafikljus (gul blink), ganska många busshållplatser och ett flertal övergångsställen. Längs gatan finns också parkeringsplatser. Där har vi våra bilar. Det är en kombination av tur och vår egen försiktighet som gjort att vi bara blivit påkörda en enda gång i år. Folk kör som dårar. I princip ingen håller 30. Folk kör mot rött, släpper inte fram fotgängare och nästan varje gång en buss stannar vid hållplatsen på den smalaste vägsträckan (där man dessutom satt upp staketpinnar mitt i gatan) kör bilister mot körriktningen. Jag tycker det är hög tid att polisen tar itu med det här innan det händer något riktigt allvarligt.

Döm om min förvåning när farbror Polisen ringde upp. Döm om min ännu större förvåning när han berättade att man inte alls tänkte göra något för att förbättra läget. Varför då? Han skyllde på bygget av Friends Arena.

Långsökt?

Ja det kan man tycka. Visst, det var klantigt av Solna stad att inte ha infrastrukturen klar innan man öppnade arenan. Ännu klantigare att samtidigt dra hit spårvagnen. OCH bygga nytt på Råsundas mark. Trafikinfarkt är bara förnamnet.

Farbror Polisen var arg på arenabygget. Han var arg på spårvagnen också. Han tyckte man skulle dragit tunnelbana till Barkarby i stället. Han sa också att han har förståelse för folk som bryter mot trafikreglerna. Det är säkert. Han sa precis så. Självklart blir man frustrerad om man har barn att hämta på dagis eller är på väg till ett viktigt möte, sa han, och hamnar i någon av alla trafikstockningarna här. Jag förstår om man i sin frustration kör för fort eller mot rött. Det är säkert. Han sa så.

Men herregud, det vet väl varenda människa att ska man passa en tid i den här stan kan man inte ge sig iväg i sista minuten? Tydligen inte.

Farbror Polisens slutkläm var något i särklass. ”Förhoppningsvis blir det nytt styre i kommunen efter nästa val.”

Hur skulle det på något vis förbättra trafikläget?

Det hade han inget svar på.

Eld och lågor var det också i flera bidrag i lördagens Mello. Jag glömde skriva om Island. Den låten var bra. Och killen var snygg, men han hade säkert gjort sig bättre och känt sig säkrare i lite rockigare klädsel.

Två riktigt dumma kommentarer har bitit sig fast i skallen.

Dels Erik Saade som kallade Petra Mede för MILF (Mother I Like to Fuck) och dels pratkvarnen som inte syntes i bild men på ett ganska störande sätt babblade en massa oväsentligheter under sändningen. Hon slängde en känga till Mark Levengood som hette duga (typ: kolla in den kåken, den vore väl nåt att få ärva). Det var två riktiga lågvattenmärken.

Javisst ja. Roligaste läsningen i går. Finska medier som var så otroligt upprörda över att Tre Kronor tog på sig guldhjälmar. Innan matchen ens var slut. Osportsligt, var väl den mildaste kommentaren. Jojo, det var ju nästan tre minuter kvar av matchen och Sverige ledde med 5-1.

Allt kan hända, som Rolle Stoltz sa.

Eller hur.

Nu  måste jag kolla det där med eld och lågor.