Det stora Floskelkriget

Alltså. Valrörelsen. Jag var rätt less på den redan innan den hade dragit igång på riktigt. Och nu när landet är fullt av plakat blir jag rent illamående. Under gårdagens promenad här i stan slog det mig att den är helt och hållet förfulad. Av vad? Kilovis med floskler. 

Man undrar; för vem slösar man alla dessa miljoner på valaffischer med budskap som antingen är hyfsat obegripliga, eller saknar opposition. Jag menar, ingen – absolut ingen – kan väl säga emot uttalanden om att våldtäktsmän ska åka fast, unga ska inte bli gängkriminella, vården ska bli bättre, skolan ska bli bättre, alla ska ha rätt till en bostad. Och så där fortsätter det. Kilometer efter kilometer. Det fanns inte ett enda så kallat budskap som jag hade några invändningar emot. 

I avdelningen hyfsat obegripliga leder nog M med Kristersson som säger att de vill ”få ordning på brotten”. Öh? Tycker M att brotten som begås präglas av oordning? Va? Och bilderna sen! Undrar hur många timmar som gått åt till att välja bilder där partiernas representanter ska se lagom glada, lagom bestämda och lagom folkliga ut? Sen tänker jag att fru Andersson borde ha spottat ut bettskenan innan de plåtade. 

S har valt att inte ha med varken Morgan Johansson eller Annika Strandhäll, stolpskotten som sägs kunna skrämma bort väljare. Men – mark my words – vinner S kommer vi inte slippa någon av dem i nästa regering. Hemska tanke. Kappvändaren Hultqvist är väl ett gränsfall för honom ser man inte heller i några annonser. Han påminner mest om en överviktig sengångare. 

Men nu var det kanske inte person man skulle välja utan ideologi. Någon mer än jag som har svårt att hitta ett parti man håller med till 100 %? Jag tycker det är för mycket fokus på partiledare, hur de ser ut, hur de uttrycker sig och hur de verkar som personer. Och så missar man både vad de säger och vad deras partier står för. Alla lovar att allt ska bli bättre och de får svamla på i princip obehindrat i de intervjuer som görs. 

Ja, utom i SVT då där den mesta tiden går åt till att visa vilka envisa skjutjärn journalisterna är och ägnar alldeles för många minuter åt att klämma ur partiledarna svar på ganska oväsentliga frågor. När de nu sitter där och lovar, varför kan ingen fråga VAD har de tänkt att göra åt gängkriminaliteten, sjukvården, skolan, miljön och andra viktiga frågor som vi väljare faktiskt oroar oss för. Framför allt HUR har de tänkt göra allt så mycket bättre? 

S har haft åtta år på sig och det har bara blivit värre på alla plan men de låtsas som om det regnar och lovar att NU ska de ”vända på varje sten för att knäcka kriminaliteten”. Igen. Vad har stenvändandet gett hittills? Skapa jobb ska man också göra. Igen. Vi hade inte Europas lägsta arbetslöshet 2020 som utlovat. Nu ligger vi i botten tillsammans med bl a Spanien och Grekland. 

 M säger att de ska ”krossa den grova brottsligheten” och ”skydda hushållens plånböcker”. Vilket svammel. 

Flummigast är nog i alla fall MP som vill halvera momsen på mat (vilket främst gynnar höginkomsttagare), en ny lag som gör produkter enkla och billiga att reparera och dessutom vill man ”förbjuda produkter som är tillverkade för att gå sönder i förtid”. 

Alltså. På riktigt? 

Hur ska man orka med det här floskelkriget en dryg vecka till?