Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 15 december 2017

Julgnäll



Nä men det är väl hög tid att gnälla lite igen då?
Som motvikt till allt julmys, pyssel, glöggande och pepparkaksbakande. Läste någonstans att man blir lycklig av att julpynta tidigt. Märkligt då att vi har så många deprimerade människor. Jag menar, ALLA under 45 års ålder plockar in tomtar och julgranar före Lucia. Varför vänta med julgrejerna till jul, liksom. Och med den allmänna yra av valfrihet som råder så kan man kanske fira jul lite när man vill.

Läste någon annanstans att det inte alls är elcykeln (med MPs premie) som är årets julklapp, det är presentkortet. Alla köper presentkort till alla. Så jag tänker, varför köpa till andra över huvud taget? Är det inte enklare att man köper det man vill ha till sig själv? Om man nu ändå inte gillar att få julklappar. Jag köper till mig, du köper till dig, så slipper man allt trassel och trängsel.

Hittade några nya ord i pressen idag:
Pensionsblåsning. Det är en ”välkänd tv-profil” som har ägnat sig åt slikt. Vad det nu är för något.
Kaloribovar. Är det ätbara saker som snor kalorier från en? Ser inte ut så, på bilderna av avokado och friterade bananskivor. Orkade inte kolla vidare.
P-priser. Nån random snubbe som ”rasar” mot parkeringsavgifterna.
Nakenmiss. Neee, jag skojar bara.

Men apropå ”välkänd tv-profil”. I effekterna av #metoo-kampanjen är det väldigt många kända profiler inom både media och politiken som det tisslas och tasslas om. Inte särskilt svårt att ta reda på vilka de är; Kulturprofilen hittade jag ganska omgående med hjälp av google bildsök och några rader från DNs artikel. Hur känd var han liksom? Never heard of. Och jag funderar lite på varför man har namngett både Martin Timell och Lasse Kronér men inte snubbarna på Aftonbladet? Och stå-upp-komikern. De är väl lika misstänkta och anklagade och polisanmälda? Kan det ha med partifärg att göra? Så illa kan det väl inte vara? Va?

Och apropå kändisar. Kollade bilderna från årets Nobelfest. Alla var så inihelvete imponerade av kulturministerns klänning. Jo då, den var – originell. Smart att passa på att göra politik av Sveriges bäst bevakade tillställning. Men alltså, den var ju skitful! Och stackars de herrar som satt på varsin sida om henne.

Politikerna slåss om att plocka poäng på olika infall. Nu säger Strandhäll att ”väntetiden i vården ska kortas till tre dagar”. Snacka om noll koll på verkligheten. Hur hade hon tänkt lösa det, i läkare- och sjuksköterskebristens tidevarv? Jo, snilleblixt! ”Medicinsk bedömning ska kunna göras av andra än läkare.” Alltså. På riktigt? Visserligen har jag ställt rätt diagnos på både mig själv och mina anhöriga innan man fått tag på någon doktor, men det är inget jag skulle vilja ägna mig åt om det gäller värre saker än ringorm, urinvägsinfektion, borrelia, tromboflebit och bältros. För att ta några exempel.

Och så kivas de om en bortre gräns för sjukskrivningar igen. Men alltså. Jag fattar inte. Om man inte har kunnat bota en person på 2,5 år så kanske personen ifråga lider av en obotlig sjukdom? Och då är det inte sjukskrivning utan sjukpension som gäller. Och som det var förut så gick det ju att tänja på den där gränsen om det t ex rörde sig om svår cancersjukdom. Men S gillar ju att prata om att folk blir ”utslängda” och ”ättestupa” och jagvetintevad.

Till sist. Den här Nils som har valsat runt i media de senaste veckorna. Han som plötsligt blev hemlös, den stackaren. Programledarna i TV4 föll i gråt och historien vevades runt i både gamla och nya medier. Arme Nils får bara 4500 kronor i pension. Och kan inte betala hyran. Så då blev han vräkt. Eller nåt.
Men alltså. Han påstås ha jobbat ”ett helt liv”. Möjligt. Men om han har betalat skatt på sitt hela livs arbete framgår inte. Dessutom valde han själv att gå i pension vid 61 års ålder, utan att ha kollat det orangea kuvertet. OCH – något som inte heller framkommit särskilt tydligt – han har blivit erbjuden hjälp med både bostad och försörjning men då måste han sluta plocka ut pension fram till dess han fyller 65. Men det vill han inte. Vad har han jobbat med? Och var? Varför pensionerade han sig när det inte kan ha varit en överraskning hur stor eller liten pensionen skulle bli? Och varför vägrar han ta emot hjälp från kommunen?
Vart har alla grävande journalister tagit vägen? Varför ställde ingen några relevanta frågor till Nils? Det är faktiskt inte möjligt att ha jobbat vitt ”ett helt liv” och bara få 4500 kronor i pension. Inte ens om man pensionerar sig i förtid.
Tomte.

Dags att baka lite mer pepparkakor.

Inser jag.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.