Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

tisdag 14 februari 2012

Valentindagen


Valentines Day har firats stort (= kommersiellt lönsamt) under flera år i USA. Givetvis hakade så småningom svenska handlare på jippot och dagen har nu blivit lönsam även här. I ren protest tänker jag inte köpa ett enda hjärta-kort. Inte tänker jag skicka några blommor eller äta några chokladhjärtan heller. Tänk så mycket roligare det är att få en röd ros någon annan gång. Utan att någon reklambyrå har sagt åt någon att köpa en. Lite så tänker jag.

Annars är det mest packning som gäller just nu. Letar febrilt bland lådor, papper och tejp efter inspiration att skriva två artiklar. Dom ska levereras nästa vecka och jag kan inte tänka på annat än flytten. Tänkte att om jag bloggar lite kanske det lossnar...

Aftonbladet skriver om Keith i dag. Han är fetast i hela världen. Som om det skulle vara nåt att skryta med. Dessutom skriver tidningen att han inte har haft en flickvän på 20 år. NÄHÄ?!

Dokusåpan "Farmen" kommer tillbaka i TV4. Inte för att jag såg något av den förra gången den gick, men är det inte lite kräkvarning på ännu en dokusåpa och ännu ett bondeprogram? Va?

Inget skapar så feta rubriker som kändisar som dör i förtid. Har dödsfallet dessutom föregåtts av diverse skandaler, blir rubrikerna ännu fetare och lösnummerförsäljningen drar iväg i rasande takt. Whitney Houston, The Voice, utskälld under flera års tid och utfläkt i skvallerpressen i ett otal pinsamma poser. Nu är hon plötsligt älskad av alla och de musikjournalister som sågat henne vid fotknölarna höjer henne nu till skyarna.
Hon VAR en fantastisk sångerska, inte tu tal om det, men hennes förlorade storhet har vi sörjt för längesen.
Värst bland alla bildspel på nätet är nog ändå Aftonbladet som klämt in en bild av "ett av badrummen på Beverly Hilton". Alltså. Hjälp.

Grekland.
Jag fattar inte hur dom tänker där. Det pågår demonstrationer och kravaller och man har bränt, slagit sönder och plundrat flera hundra butiker i Aten. Blir ekonomin på något vis bättre av att man sabbar för någon hårt arbetande restaurang- eller butiksägare?
Och hur trögfattad får man vara? Om man lever över sina tillgångar år ut och år in kommer så småningom en baksmälla. Det håller inte att skylla på alla andra runt omkring och skrika och leva djävulen för att man plötsligt ställs till svars för sitt slösaktiga leverne.
Slå på de värsta skattesmitarna vetja. Kräv att schweiziska banker släpper på sekretessen så att grekiska staten kan kräva tillbaka alla undanfifflade miljarder.
Skicka dit Mona Sahlin som konsult och inspiration. Hon tycker ju det är häftigt att betala skatt. Det tycker inte grekerna.

Så var det det här med badrummet då.
Nu verkar det som om det är klart, efter sju sorger och åtta bedrövelser.
Om vi är nöjda?
Njae, sådär va.
Den polske kakelsättaren var en duktig hantverkare, men man önskar honom en bättre arbetsgivare. Någon mer förvirrad, otrevlig och okunnig företagsledare har jag nog aldrig råkat ut för. Hur kan man till exempel bara blåneka (haha BLÅneka) när jag säger att det är olika färg på den mosaik som sitter på väggen och den som ligger på golvet? Utan att ens ha varit där och tittat?
Han glömde ju att beställa mosaik till golvet så det levererades separat. Och har följaktligen en annan färg.
- Den är samma överallt, dvs den ni beställde.
Hjälp.
Men, det är klart.
Är man pantad kanske man utgår från att alla andra också är dumma i huvet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.